De norrländska stålsatsningarna - Frälsare eller gökunge

Satsningarna på grönt stål i Norrland är ett högriskprojekt där skattebetalarna till stor del tar risken om projektet inte lyckas. Stålsatsningarna motsvarar hela 65 procent av nuvarande elförbrukning samtidigt som vi redan nu har svårt få fram tillräckligt med el. Investeringarna bygger dessutom på helt oprövad teknik som kan slås ut av nya och bättre tekniker. Det skulle ge stora negativa effekter för hushåll och företag. I den här antologin belyser tio forskare och utredare vilka dessa effekter förväntas bli.
Grönt stål är den största industrisatsningen i Sveriges moderna historia både i absoluta tal och i relation till ekonomins storlek. Bakom den statliga gröna Hybrit-satsningen står LKAB, SSAB och Vattenfall. Dessutom finns den privata uppstickaren H2 Green Steel (H2GS), med riskkapitalisten Harald Mix som grundare, som fått stora statliga och europeiska garantier för sitt projekt. Satsningarna förutsätter exceptionellt stora investeringar i elproduktion, elnät, järnvägs- och hamnkapacitet, bostäder och offentlig service.
Antologin utgör den första omfattande utvärderingen av projekten ur flera aspekter: företagsekonomiska, teknologiska och samhällsekonomiska risker, statens dominerande roll som företagsägare, finansiär och borgenär, påverkan på elmarknaden, effekter på närmiljö och konkurrerande verksamheter av den utbyggnad av elproduktionen som krävs och risken för undanträngning av existerande verksamheter.
Ett litet land bör avstå från så här stora och riskfyllda satsningar, menar forskarna. Slutsatsen förstärks av att satsningarna förutsätter en unikt stor utbyggnad av elproduktion och elnät i en landsända där det saknas alternativa användningsområden för denna el om de elkrävande projekten blir olönsamma.
Antologins redaktör, Magnus Henrekson, är professor i nationalekonomi och verksam vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN).